Tack och hej då!

Tack!
 
Jag vill inleda det här inlägget med att skriva tack. Tack till er som läst, delat, lyssnat, hört av er till mig, stöttat mig och hjälpt mig genom min resa från sjuk till frisk. ❤️
Tack till er som hjälpt mig att sprida budskapet om Förlossningsdepressioner och att varje enskild förlossningsdepression är olik den andra och det är helt okej.
Den här bloggen har nått vägs ände. Idag tog jag mig tid att radera de (få) inlägg som inte var relevanta till ämnet förlossningsdepression. En del inlägg vet jag skrevs i affekt efter dåliga besked, andra skrevs mest för att jag kände en press på att hålla den här bloggen igång. Men nu är det alltså renodlat förlossningsdepression och lite av det jag gjort för att sprida ordet om diagnosen.
Jag kan inte uttrycka nog hur viktigt det är för er som läst eller lyssnat på mig att förstå att det här är min berättelse. Det är berättelsen som är det viktiga, inte mitt jag. Jag hade bara oturen(eller turen) att få gå igenom detta.
Jag har haft förmånen att möta fantastiska människor på min väg mot tillfrisknande, människor som jag förhoppningsvis kommer att kunna hålla kontakt med även efter detta.
Jag kan heller inte som frisk idag förstå hur jag mitt i min värsta mardröm lyckades få ett sådant genomslag på bloggen och mina dåvarande sociala medier. Att vara med i p3 och svt, 2000 följare på instagram och allt detta på bara ett drygt halvår. 
Om jag klarade det där som sjuk, vad kan jag då åstadkomma som frisk?
Framtiden får utvisa detta men jag ser positivt på mina erfarenheter och hoppas att jag föralltid ska minnas denna resa som mer än den skräck den var.
 
Slutligen,
hej då bloggen!

Jag lovar att hålla dig levande geom att betala de 131 kronorna jag ska betala varje år för att behålla adressen. Jag lovar att hålla dig levande för dig som behöver den. 
Och till er som vill komma i kontakt med mig, min mailadress kommer inte att sluta gälla: lisusfisus@icloud.com
 
Ta hand om er alla där ute! 
Och glöm inte,
DU ÄR VIKTIG - För många! ❤️

När livet vänder

Här är en länk till programmet:
 
https://www.svtplay.se/video/13358024/nar-livet-vander/nar-livet-vander-sasong-5-avsnitt-8?start=auto
 

Målet flera gånger om...

Jag vet att inte mycket händer här. Men jag har egentligen delat med mig av det jag från början velat förmedla.

Min resa till diagnosen förlossningsdepression. 

Hur vitt, grått, svart, luddigt, osynligt men ändå totaltydligt som det faktiskt var.
Jag ville skriva om det för att någon, vem som helst skulle hitta till min blogg eller min offentliga Instagram och bara inte känna sig ensam.

Mitt mål var en person.

Genom mitt medverkande i P3 vet jag nu att det är fler.
Jag struntar blankt i om okända eller kända personer i min närhet pratar om mig och min sjukdom. Så länge de pratar om min sjukdom eller framförallt FÖRLOSSNINGSDEPRESSIONER.

Att min instagram tydligt det senaste året speglat hur mina känslor, tankar, viljor och allt annat varit i gungning. Det är jag på något sätt lite stolt över. Det visar hur en psykisk ohälsa kan se ut. Att det inte alltid måste vara helt svart. Att det kan vara lite rosaglittrigt ibland också.

Dessutom har jag svårt att se hur någon kan lyckas lära känna mig genom korta texter under en bild... Majoriteten av er vet inte ens vart jag jobbar, eller att jag över huvudtaget har ett jobb. För det är i detta forum inte alls relevant. En person kommer alltid att bli bedömd utefter vad den visar och jag väljer att visa psykisk ohälsa. Men jag visar inte mina barns ansikten, inte så mycket om vad vi egentligen gör om dagarna i familjen utan jag visar i stort sett bara mig. Saker som är relevanta kring mig och min hälsa och (psykiska och fysiska) ohälsa. 

Jag må ha skrivit om min sjukdom, men jag har gjort det för att lära andra om sjukdomen. 
Förlossningsdepressioner kan vara livsfarliga, vi måste sluta skämmas, sluta hymla, sluta smyga, sluta bita ihop.

Vi är värda att få synas i vårt mående. Vi är värda att få bli friska. Vem som helst kan insjukna, men vem som helst kan också bli frisk.

Ta hand om er där ute. 💛