Tack, tips och hej då!

Tack!
 
Jag vill inleda det här inlägget med att skriva tack. Tack till er som läst, delat, lyssnat, hört av er till mig, stöttat mig och hjälpt mig genom min resa från sjuk till frisk.
Tack till er som hjälpt mig att sprida budskapet om att Förlossningsdepressioer kan se olika ut men att varje enskild förlossningsdepression är olik den andra och det är helt okej.
 
Den här bloggen har nått vägs ände. Idag tog jag mig tid att radera de (få) inlägg som inte var relevanta till ämnet förlossningsdepression.En del inlägg vet jag skrevs i affekt efter dåliga besked, andra skrevs mest för att jag kände en press på att hålla den här bloggen igång. Men nu är det alltså renodlat förlossningsdepression och lite av det jag gjort för att sprida ordet om det.
 
Dessutom är min itidigare nstagram idag helt privat. Den är både knäpp, korkad, rolig och väldigt mycket jag. Men den personen som fanns när jag skapade den där instagrammen. Hon finns inte kvar. Många utav hennes tankar och reflektioner är avslutade eller förändrade. Det finns ingen anledning för mig att dela dem med världen mer. Ni har inte längre någonting med dem att göra.
Men, en ny instagram har uppstått i dess ställe för det jag tidigare delat till världen vill jag fortfarande ha möjligheten att dela med mig själv.
 
Jag kan inte uttrycka nog hur viktigt det är för er som läst eller lyssnat på mig att förstå att det här är min berättelse. Det är berättelsen som är det viktiga, inte mitt jag. Jag hade bara oturen(eller turen) att få gå igenom detta.
 
Tips!
 
Jag menar inte att låta märkvärdig nu men i och med mitt bloggande och instagrammande har jag stött på en hel del människor som bloggar och skriver med syftet att på något sätt livnära sig på detta. Jag ser inget fel i det utan tvärtom, tror du på det du gör så kör! 
Jag har haft förmånen att stöta på fantastiska människor på min väg mot mitt tillfrisknande, människor som jag förhoppningsvis kommer att kunna hålla kontakt med i både mina toppar och mina dalar. För hur frisk jag än är så blir jag rädd för den människan som aldrig någonsin upplevt en dal i livet.
 
Hur som helst. Till tipsen då. Om du vill bli känd via internet.
1. Tänk efter, före.
Exempel: Vad vill du dela? Vad är essänsen av det du vill förmedla? 
Är målet att bli en mammabloggare kanske du vill visa bilder på dina barn. Det är väl helt okej att göra det.
Men innan du lägger ut en bild på ditt barn, skulle du lagt ut samma bild på dig själv?
 
2. En arbetsgivare vill alltid se hur du uttrycker dig.
Exempel: Om var och varannan dag handlar om en klagan över jobbet, eller att allt är så jävla tråkigt, eller allt är skit och ingenting i det du förmedlar visar på att du faktiskt själv aktivt söker efter en förändring.
Vad tror du då att arbetsgivaren tänker om dig?
 
3. Integritet
Nu kan jag ta mig själv som exempel. Jag har varit offentlig i bloggen, på instagram, i radio och snart i tv. Jag har medvetet bett dem jag talat med att inte ta med mitt efternamn, inte nämna min arbetsplats, inte uttrycka exakt vart jag bor mer än ort och eventuellt område. 
För just de uppgifterna är inte relevanta och mitt jobb och bloggen/instagrammen har ingenting med varandra att göra.
Att jag sedan kan lägga ut en fin bild på en blomma jag fick från jobbet, absolut. Men inga loggor, inga taggar om vart jag är eller någonting annat. För i ärlighetens namn har ni ingenting med det att göra.
 
Slutligen,
hej då bloggen!
Jag lovar att hålla dig levande geom att betala de 131 kronorna jag ska betala varje år för att behålla adressen. Jag lovar att hålla dig levande för dig som behöver den. 
Och till er som vill komma i kontakt med mig, min mailadress kommer inte att sluta gälla.
 
Ta hand om er alla där ute! 
Och glöm inte,
DU ÄR VIKTIG!