Ett brev till mig själv

Ni vet när man liksom varit djupt nere på botten i en depression. Så blir man piggare och liksom friskare. Och så vill läkaren ändå inte bryta sjukskrivningen. Men du förstår verkligen inte varför, för du mår ju skitbra?

Så går du ändå med på att du är sjukskriven på en viss del men bestämmer dig för att på den del du inte är sjukskriven, då kör du på som vanligt.

Så börjar barnen krångla på nätterna. Du börjar tappa kosthållningen lite. Ryggen gör skitont så du törs inte träna.

Så sitter du där efter ett tag. Så förstår du varför läkaren inte bröt sjukskrivningen. För du är inte frisk. Du är fortfarande ömtåligt och skör. Utan din sömn blir du lätt deprimerad. Hormoner vid ägglossning ger dig känslor som på många sätt påminner om de känslor du hade när du var på botten. Du har svårt att fäkta bort känslorna. Det är tungt att slåss mot dig själv.

Du tyckte du var frisk och stark, men läkaren hade rätt som inte tog bort din sjukskrivning. Nu ska du börja sova igen och lyssna på din kropp.

För snart, då är du världens bästa igen. ❤️