Men varför måste du träna så ofta?

Som många av er vet så tränar jag ibland. Jag försöker träna minst tre gånger i veckan men ibland blir det fem gånger och ibland två. Ni vet. Livet med småbarn blir ju nästan aldrig som man tänkt sig. 😉

En del frågar mig varför jag tränar varje gång jag får tillfälle. Den senaste veckan har jag tillexempel lyckats klämma in åtta träningspass. Det är ju ganska mycket. För min del är det nästan för mycket. Men det finns en anledning bakom min träning som det inte är så många som vet om.

Jag lider ju av min förlossningsdepression och behandlar den med mediciner och psykoterapi. På grund av en av dessa mediciner samlar min kropp på sig vätska och jag är (i min mening) stor som ett hus. Jag kan bara inte bli av med någon vikt. Dessutom har jag ångest som kommer och går. Har vi mycket att göra så kör jag på men vet att jag landar i en pöl av ångest i slutet av dagen.

Ibland känns det nästan som att min kropp inte styrs utav mig utan att de e små loppor som kryper omkring inuti mig och ger mig ångestmage eller total trötthet bara för att. Jag har ingen möjlighet att styra vad ångesten känner för att göra. Ibland känner jag mig helt maktlös på grund av detta. Jag har snart varit sjukskriven i ett ÅR! Det är för mig en jättelång tid att vara sjukskriven på. En lång tid att kämpa mot sin egen kropp med ångest och sömnproblem.

Men det finns några tillfällen varje vecka då jag är den Lisa som jag känner. En stark, modig och envis jävel. En tävlingsmänniska utan dess like som älskar folk. Den personen kommer fram när jag tränar. Jag får aldrig ångestmage under ett pass. Visst, är jag stressad känner jag av illamåendet och det magonda enda fram tills jag ska in på passet men när jag väl är där så finns bara min uppgift framför mig.

När jag tränar är jag mig själv mer än vad jag är annars. Jag är mer av de egenskaper som jag gillar och just nu saknar hos mig själv då jag kör ett pass, är ute och joggar eller styrketränar.

När jag tränar slipper jag min oro och min inre stress. När jag tränar får jag vara jag.

Därför är träning viktigt för mig.

0 kommentarer

Skapa målen, visualisera dem och nå dem

 
Min största motivation genom hela den här resan har varit min stora dröm, det jag älskar mest och värderar högst, min vackra familj. Min man och mina två döttrar. Att jag ska orka leva den dröm jag hade när vi beslutade att gå från att vara två till att bli tre och sedan kompletta då vi blev fyra personer i vår familj. Om man följer mig på instagram kan man se att jag tjafsar mycket fram och tillbaka om min vikt och min träning. Men vid tre tillfällen har jag även nått tre stycken träningsmål.
 
Jag har joggat 5 kilometer utan paus, jag har simmat Vansbosimningen och nu har jag joggat 10 kilometer, alltså 1 mil i form av Tjejmilen. 
Tre stycken konkreta mål. Tre stycken mål som inte har ett dugg med depressioner att göra. Jag mår så himla bra när jag idrottar, när jag tränar och tävlar. Jag älskar att bli helt slut och att utmana mig själv. Det har känts väldigt bra att hitta tillbaka till idrotten och att det numera är en naturlig del av min och familjens vardag. 
 
En konstig sak som hänt det här året sedan jag blev sjuk är att jag har satt upp mål och sen har jag nått dem. Jag har gått i mål. Jag har envisats så in i helvete och så har jag klarat det jag bestämt mig för att klara av. De senaste åren, egentligen sedan jag slutade simma som 15-åring så har jag inte klarat av så många uppsatta mål. Jag har satt upp väldigt många mål men hittat ofantligt många genvägar. Jag är väl i grunden lite lat och ingeting har känts så himla viktigt. Jag har inte sett mig som värdig att klara av saker. Att jag inte är speciellt viktig och då är inte mina mål speciellt viktiga.
 
En spännande sak som jag har kommit på och vad jag tror är anledningen till att jag idag når mina mål är det faktum att jag inte bara kämpar för mig. Jag kämpar för min familj. Att de ska få en frisk och stark mamma. Jag går på mina läkarbesök, jag följer min psykologs riktlinjer, jag äter enligt den näringsanalys som genomförts, jag tar min sjukskrivning på allvar och jag ser en framtid där jag snart kommer att få vara frisk och hel. 
 
Det som varit väldigt skönt med de tre tidigare nämnda konkreta målen är det faktum att de varit just konkreta. Jag har kunnat påbörja och sedan avslutat dem. De har varit mätbara. Även fast mina 5 kilometer skulle genomföras på vårruset men sedan fick lov att skjutas på på grund av min pajjade rygg så nådde jag till slut mitt mål ändå. Jag gav inte upp. För jag ska bli frisk, jag ska nå mina mål och mitt största mål är att bli frisk.
 
Jag har ingen aning om vem jag kommer att vara när den här resan är slut. Men jag vet vad min målbild är. Tre gånger har jag nu tagit ut mig fysiskt till en gräns som jag sällan når. Varje gång när jag varit nära att ge upp har jag sett mina barn framför mig. Mina barn som är så glada när de ser att jag är glad. Mina barn som alltd får mig att le. Mina vackra och helt perfekta små flickor. Mina största kärlekar i livet. Med deras lycka som målbild kommer jag aldrig att sluta kämpa. Äntligen har jag fått någonting som är värt att kämpa för. Tack Pär för att du hjälper mig att forma dessa tjejer till de fantastiska varelser som de är. 
 
Ni tre är min målbild. Den dagen min lycka speglar er, den dagen är jag frisk. Men tills dess fortsätter jag med mina korta och tydliga delmål. 
 
Förlossningsdepression Nemi barn elli familj gåimål hejamig instagram kärlek lisus lisus.se loveyourself målbilder småbarn småbarnsliv vimedbarn
0 kommentarer

Plus 2.8 kg

Tänka sig, sommaren har gått och jag har kört 5:2. Mitt mål denna sommar var att försöka hålla vikten men ändå unna mig att äta vad jag vill men framförallt när jag vill. Jag skulle även träna minst 3 gånger i veckan, helst 4.

Jag har tränat minst 3 gånger varje vecka, oftast 4, utom en vecka då jag var lätt magsjuk och därmed orkeslös. Jag klarade att springa 5 km och jag har även klarat av Vansbro. Då jag tog mina mått idag har de stått still, trots att jag gått upp i vikt. Så hur tusan kan jag vara missnöjd?!

Så. Nu har sommaren gått och förra måndagen kände jag att ja, nu är jag faktiskt riktigt pepp på kaloriräkning igen. Jag har kännt noll lust sedan mars ungefär. Bara hållit mig på samma vikt och varit halvnöjd med det. Idag började jag räkna kalorier igen, inte med viktklubb utan med lifesum.

Bytet var enkelt. Jag är faktiskt arg på viktklubb. Innan jag slutade hos Viktklubb för att testa Viktväktarna, vilket inte fungerade alls för mig, så mailade jag till deras kundtjänst. Anledningen till mitt mail var att jag ansåg att deras databas är VÄLDIGT torftig. Alltså helt sjukt torftig och man kan inte ens scanna streckkoder. Då jag mailade erbjöd jag mig till och med att registrera streckkoder och kalorivärden på väldigt vardagliga produkter som de saknar i sitt sortiment men de tackade vänligen men bestämt nej till den hjälpen. I och med detta bestämde jag mig för att de nog troligtvis inte har något intresse av att uppdatera sin databas, folk går ju med i viktklubb ändå. Detta trots att du betalar väldigt mycket pengar för någonting du kan få gratis via exempelvis myfitnesspal, lifesum och massa andra gratisappar. Visst, du kan välja att betala för "gratis"appen eller inte men oavsett så finns det ett betydligt större mervärde och fler funktioner i dessa gratisappar än på viktklubbs hemsida och app.

Så.. Det var därför jag lämnade det. Men jag vill inte bara känga till dem heller. Hade jag inte använt viktklubb hade jag inte insett hur bra kaloriräkning faktiskt passar mig. Det är jag tacksam för.

Mitt nya mål är nu att jag ska tappa 16 kg till 1/8-17. För att göra det extra svårt för mig så får jag inte shoppa kläder innan jag tappat de första 6 kilona. Om det inte är funktionskläder som jag behöver till träningen.

Vi får se hur det går. Tänkte även skriva ett litet inlägg om nuläget på förlossningsdepressionen om ett par dagar. Måste bara formulera klart det i huvudet först.

Hoppas att er sommar varit bra, kommentera gärna med hur din viktresa gått under sommaren och vad du har för nya mål till hösten, om du har några.
❤️

0 kommentarer